controlz

De småländska skogarna ligger nu till öster om mig då jag har jobbat mig tillbaka till lägenheten utan tavlor men med sladdar, fläktar och en halvfull sparbössa. För att vara helt ärlig så ser denna lägenhet ut om hell in the nation. Jag vet att jag har sagt det förr, men den här gången kommer det från hjärtat: måste.städa.nu (eventuellt)

I går kväll träffades en något reducerad skara för allmänt pyssel. Värdinnan Annafinest bjöd på jordgubbar och Nancy hade bakat kvällen till ära.

Ich segne euch!

Lögner anses tillhöra de mörka områdena i livet. Men då och då upptstår tillfällen där de faktiskt fyller en funktion och kan föra oss framåt. Som att undvika att såra någon, eller när ett litet obehag lyckas avstyra ett större obehag. Och så finns det även personal gain. Personal gain anses vara de smutsigaste av lögner, men jag vet att även dessa kan bli förlåtna.

Några veckor tillbaka i tiden fick jag nys om en pysselkväll. Det skulle bli pyssel, mat, viner och diverse cupcakes. Allt detta lockade mig och trots att jag har tummen placerad i r... i mitten av handen kände jag starkt att jag väldigt gärna ville bli medbjuden. Därför drog jag mig inte alls för att lägga fingrarna över tangentbordet och ljuga.
"-Jaaaa, jag är ju jättepysslig! Pyssligheten själv som jag brukar säga...Vilken tid ska jag vara där?"

Efter att fått ordning på inbjudan och bekräftelse började ändå en viss olust infinna att infinna sig. Mina färdigheter på detta område är i sanning begränsade, vilket snart skulle komma att bli smärtsamt uppenbart. Som tur är så har jag en vis roomie som på ett tidigt stadie genomskådade situationen och försökte rädda mig så gott hon kunde. Efter att jag hade tackat nej till förslaget ; " du kan ju helt enkelt bara säga som det är..." fixade hon iordning en liten packning med en virknål, ett garnnystan och en instruktionsbok. Jag adderade två öl till detta och jag var redo för pysselkvällen.

Lögnen blev naturligtvis ganska avslöjad när jag fick öppna instruktionsboken redan till första öglan, och mina alster dagen kvällen blev följdaktligen inte ens i närheten av de som var på bilderna. Ändå mottogs detta med ro och jag fick till och med lite tröstande kommentarer som; "Du har nog bara valt ett ovanligt svårt garn. Nästa gång ska du se att det går bättre!"

Ja, faktum är att detta mottogs så bra att jag nu faktiskt har lyckats kvala in till att få en inbjudan till nästa pysselkväll! Denna gång tor jag inte att jag ska ge mig på något virkande efter förra missöndet, men kanske stickning? Hur svårt kan det vara egentligen? Jag menar jag är ju pyssligheten själv...

Efter att ha utfört ungefär hälften av sakerna på min att-göra-lista beslutar jag att ta kväll nu. Tänkte läsa lite i en ny bok som jag har köpt. Förstår inte riktigt hur detta inköp gick till, jag hade nämligen gjort upp en regel för mig själv. Regeln var att jag INTE skulle få köpa nya böcker förrens jag har läst de som finns i lägenheten. Enda förklaringen måste vara att jag har snubblat fram till kassan med en bok i handen och tappat pengar på expediten...

Efter detta mishap ser jag nu fram emot luktljus och lite lättsmält litteratur.

Jag överlistade det där dubbelv och köpte nya batterier till dosan på Media Markt irl. Jag måste erkänna att jag är lite imponerad av mig själv. Detta känns ju nämligen som en väldigt typisk sådan sak som tenderar att dra ut på tiden

Martina lugnade med att det skulle gå att använda dosan långt efter att varningen började visas, men det stod på hemsidan att viktig information kunde försvinna vilket triggade min nojja. Det är ju även anmärkningsvärt att mina tidigare dosor har varit så kackiga att de alla har dött av andra orsaker innan jag har behövt uppleva batteribytarmomentet.

Imorgon bär det alltså av till Jönköping. Jag har ställt fram min resväska, men den verkar vägra att packa sig själv? Som vanligt får jag tydligen göra allt...

Batterivarningen börjar synas på min dosa till internetbanken. Via bankens hemsida kan jag enkelt beställa nya batterier. Med direktbetalning dessutom. Tyvärr så kräver ju detta då förståss en fungerande dosa...

Nästa gång tycker jag att batteriet kan ta slut vid lite mindre beklämmande datum. Postisen har varit här och lämnat lite räkningar som de tydligen förväntar sig att jag ska betala innan månadsskiftet. Och hyra dessutom...bah!

Jag fick just besked från min skola att alla tentor från den sista tentaperioden nu är rättade och klara. Det verkar onekligen som att jag råkade sätta VG på hela vårterminen. (mall,mall) Naturligtvis tänker jag inte låta detta stiga mig åt huvudet (mall) jag tänker ta det lungt , sansat, (mall, mall) och vädrigt. (mall) Fötterna ska hållas (mall) på jorden och jag ska inte...äh, va fasen...skit i det :

Mall, mall, mall!!

Sådär, då var jag tillbaka till civilisationen igen efter en midsommarhelg utan internet. Det var tyvärr inte jätteromantiskt att komma tillbaka till sveriges stökigaste lägenhet...  Jag låssas inte se.

Det plingar till i inkorgen

"Du kan väl köpa en flarra vin? :) "

Jag och resten av nejdens befolkning befinner oss på systemet. En flarra vin? Jo, tack... it could be anywhere, there's a lot of them about...

Beslutsamt lyfter jag luren.
"Vad fasen ska du ha?"
"Det spelar ingen roll, det blir så bra med vad som helst!"
"Eh, jaha...men jag vet inte...rose´? Det är väl sommrigt typ?"
"Nä, blö! Inte det!
"Nähä, men vad ska du ha då?"
"Det spelar ingen roll, det blir bra med vad som helst."
"Hmpf, jag försöker väl leta upp en annan flaska då.."
"Inte flaska, jag vill ha låda!"

Tillslut lyckas både jag och lådan ta oss ut därifrån. Jag har någonstans ett svagt minne av att jag även förra året lovade mig själv att  "nästa år ska jag vara lååångt borta från systemet dagen innan"

Jag försöker strukturera mitt liv genom att göra små listor i mitt block, jag har kaffemuggen i handen och tvättmaskinen i bakgrunden.
Ska låna ut lite kläder så jag vill gärna att de är rena innan dess.
E ska nämligen på maskerad och ville låna mina vardagskläder av mig...

Efter en eftermiddag på stan kommer jag och öppnar datorn. Det ligger nu flera meddelanden från facebook och väntar på mig i mailen.

Vänförfrågningar Lisas kompisar. Lisa måste ha skvallrat om min närvaro....Hon har lagt ut det på sin blogg! Fattar ni? BLOGG! Har hon inga spärrar? Vem som helst kan ju läsa...

Jag loggar in och accepterar de nya vännerna. Det är trevligt att bli tillfrågad och jag vill ju inte framstå som otrevlig. Nu börjas det alltså...

Jag tyckte att jag behövde pysslas om lite så jag ägnade mig åt lite egenvård, nallade en matlåda trots att jag egentligen har gott om tid att laga kvällsmat och fixade iordning lite musik att omge mig med. Sedan loggade jag in på bloglovin och la till mig själv som prenumerant på min egen blogg. Blygsamhet är inget jag känner att jag har lust med ikväll.

För ett tag sedan ingick jag en deal som kom att mynna i att jag skulle joina facebook. Detta blir lite beklämmande för en person som mig som tidigare har gjort narr av just denna facebook. Det här ger mig följande alternativ:

1. Bryta kontakten med alla människor jag någonsin träffat.

2. Hävda att så har jag aldrig sagt och kalla dem för lögnare.

3. Inte lägga ut mina hemliga planer på bloggen...doh!

Nåväl, min ambition på fejjan är att snokelisnoka så mycket som möjligt, titta på allas bilder och bli inbjuden till massa coola fester av massa coola människor!

Igår sökte jag ett jobb som jag verkligen ville söka. Jag menar inte att jag aktivt hatar alla andra jobbansökningar som jag skickar iväg, men när man söker sommarjobb i ett så här sent skede är det verkligen inte läge att vara picky. När jag läste annonsen tänkte jag ”Look Mr Frodo, some luck at last!” Sedan tänkte jag på att fjantarna har också internet och kommer också att söka jobbet...då blev jag lite missmodig. Okej, det kanske är lite väl mycket dramaqueen att jämföra min sommar med en färd genom Mordor, men jag har behov av att uttrycka mig känner jag. Livet är nämligen väldigt orättvist. Det finns människor med kackig moral och vidrig människosyn som av okänd anledning inte bara har jobb, de har bra jobb dessutom.

För att få lite spark i baken när denna ansökan skulle in öppnade jag spotify och tog fram Why don’t you get a job? Det var roligt en stund, men efter ett tag tog jag lite illa upp och fick byta musik. Denna och några andra ansökningar är nu mailade och klara, så nu återstår att vänta och se. Jag ska göra vad jag kan och lite till för att denna vecka ska bli en bra vecka!

Det är inte utan att jag känner mig lite fånig. Jag inser nämligen naturligtvis att just denna mening kommer återfinnas på flera ställen i bloggosfären den här veckan, men jag kan bara inte motså:

Prisa Gud, nu kommer skatteåterbäringen!