controlz

Igår drabbades jag av mycket elakartad huvudvärk. Jag hörde telefonen i andra rummet, men jag fixade inte att ta mig dit och svara. Det får vänta tills imorgon, nummerpresentatör mon amie tänker jag. En uppgivenhet utan dess like infann sig när vare sig sömn, vatten eller värktabletter gjorde sin magi. Idag sitter jag med lite efterdyningar och hoppas att det kommer att hålla sig lugnt ett tag framöver.

Nästa vecka verkar det som att jag ska ha lite bredvidgångar på några hem för funktionshindrade. Därefter är det tänkt att jag ska vara gubben-i-lådan när luckor i schemat dyker upp. Detta känns lite dubbelt. På något sätt så trodde jag att det var färdigvårdjobbat för min del nu och det var dags för andra uppgifter, men icke.
Att jobba inom vården är låg status men anses ändå som lite ädelt på något sätt. För egen del hoppas jag mest på att bli erbjuden arbetspass som inte är allt för svåra att planera resten av livet efter. Av erfarenhet så vet jag att det brukar vara ganska så av eller på som gäller. Lucky siade redan i våras att jag antagligen skulle jobba som mest när han äntligen fick semester. Det är nog inte helt otroligt att denna förutsägelse nu kommer att bli verklighet...