controlz

Som ett led i att avleda att jag återigen kommer missa THFM på grund av jobb imorgon igen laddade vi upp med lite film och choklad.
  

Lite tredje gången gilt för dessa. Lucky och jag försökte yla mot månen men får tack vare det härliga göteborgsvädret nöja oss med lampans sken...

Bis Morgen!

Detta hade jag glömt sen jag jobbade natt senast:

1. Tiden mellan 23:30 - 02:00 försvinner i ett trollslag
2. Tiden efter 03:00 går mycket långsammare än all övrig tid på dygnet.
3. Allt som ska göras i samma byggnad som andra människor sover i görs automatiskt mycket klumpigare och högljudare än vad det skulle ha gjorts på dagen.
4. Den otröstliga längtan efter att få sova mer när jag på förmiddagen vaknar efter misslyckat försök att ta igen nattens uteblivna sömn.

Nu sitter jag och försöker förbereda mig mentalt på att jag ska jobba natt.  Av orsaker jag inte kan förstå så har jag nämligen inget piffigt 9-5 jobb på ett trevligt kontor med cool kaffeautomat, nej verkligen inte. Jag ska först avnjuta stadens lokaltrafik för att äntligen få uppleva förorten by night.

Jag måste erkänna att det känns lite orättvist att jag inte får någon lön den här månaden. Jag har ju faktisk jobbat. Inte för att jag inte gottar mig åt att jag längre fram kommer att få betalt för en månad jag inte har jobbat, men just nu skulle det sitta fint med lite inkomster. Lucky (den lilla råttan) har också stooooora problem. Det är sååå jobbigt för honom att bestämma vad för stuff som köpas i vilken ordning nu när fått lön.

Det finns dock andra saker som jag gottar mig åt. Som att febern har gett med sig och min styrka har börjat krypa tillbaka i takt med första säsongen av Buffy. Eller att jag och Lucky nästa vecka kommer att befinna oss i Berlin (so long sparkonto)

Jag börjar närma mig en feberfri status!

Planen att febern skulle förvinna av sig själv under natten verkar inte vilja samarbeta med mig. Istället valde febern att lägga i en högre växel och halsen sitt bästa för att efterlikna en pulserande igelkott.

Kändes inte helt bra att sjukanmäla sig från jobbet, men det är verkligen inget alternativ att ta sig dit idag.

Vaknade klockan fyra av en trimmad moppe utanför mitt sovrum. Beslutsamt hoppade jag ut genom fönstret. Jag tog moppen i ena handen och knackade på dörren till helvetet med den andra. Som jag misstänkt stod dörren lite på glänt. Snart skulle den repareras, men just nu var det lite problem med alla dessa sommarvikarier. Efter att ha parkerat mopeden försökte jag stänga dörren så gott det gick, men det verkade som att små doser av läckage ändå var oundvikliga. Som att bussen krånglar och hackar eller att liften lägger av och måste vevas ner manuellt och för att inte tala om att det kostade mig feber och svalget utbytt mot en tistel.

Framåt eftermiddagen verkade någon form av reparatör ändå ha släpat sig dit för min syster och hennes man kom förbi och med lite smärtstillande och halstabletter kändes det bättre.

Nu hoppas jag innerligt att febern ska släppa under natten. Att vara sjuk finns inte med i min planering.

Jag är hemkommen och trött som ett helt ålderdomshem. Hittade en begagnad godispåse som avslöjade att Lucky hade haft THFM utan mig. Orättvisa värld!

Jag skulle precis ta på mig ett par av mina favoritstrumpor när jag hörde ett oroväckande ljud. Det är numera hål i mina fina londonstrumpor! Jag tröstar mig med kaffe och gnufflor.

Igår var det äntligen dags för lite härlig underbemanning på jobbet. Att hinna gå på toa på arbetstid är gravt överskattat. Både de boende och personalen överlevde dock. Till skillnad från min medarbetares plånbok... Den och innehållande kreditkort återfanns all over the place efter ett oövervakat ögonblick. Som grädde på moset ville de även höra remixversionen av Teddybjörnen Fredriksson. Horray!

Kvällen fortsatte med bio och somna tidigt. Det verkar som om sömnen tog ut sin rätt till slut...

Det blev, suprise, inget somna i tid igår. Hoppas jag vaknar till snart så jag inte är allt för mycket zombie på jobbet.

Ikväll blir det den omtalade Harry Potter!

Jaha, då skulle jag lägga mig tidigt ikväll för att orka upp imorgon... Känns lite skumt eftersom jag vet att jag inte kommer kunna somna. Kanske ska passa på att ta ett bad eller något likvärdigt för att komma ner i varv lite grand?  Eller kanske äta lite choklad?

De två senast dagarna har jag varit väldigt oambitiös och känner att jag behöver strukturera upp det hela. Vid sådana tillfällen skriver jag alltid i listform. Jag gillar att kunna bocka av det jag har gjort. Faktum är att jag gillar det så mycket att om jag gör något som inte står på listan skriver jag dit det i efterhand bara för att få bocka av det. Så...mal sehen:

• Städa och fixa tvätt
• Ladda batterier till kamera och pod
• Beställa höstens kurslitteratur
• Surfa lite surf inför mina hemliga höstplaner
• Se till att Lucky och jag kommer iväg på någonting under de sammanhängande dagar vi faktiskt har ihop denna sommar.

Allt detta ska ske snart. Ska bara ta mig lite kaffe först.

Det finns vissa attityder i jobbsammanhang jag stör mig på mer än andra.

Bland annat:

• Människor som utan att någon har bett dem drar på sig massa extra uppgifter och sedan leker martyrer och gnäller på att de får "göra allt"

• Människor som lägger ner så pass mycket tid av arbetsdagen på att gnälla om hur hårt de jobbar att de inte hinner få någonting gjort

Och så finns det en kategori som retar mig extra mycket

• Människor som aldrig säger "vad bra att du har gjort det här" utan alltid "varför gjorde du inte det här?"

Det beteendet är socialt självmord och kommer aldrig att ha önskad effekt. Jämför detta med situationer utanför arbetslivet.

"Jag köpte ett paket till dig"
"Varför köpte du inte två?"

"Jag diskade all disk."
"Varför tvättade du inte tvätten också?"

Förra månaden betalade jag en ganska stor räkning, något som sved såväl i själen som på sparkontot. När jag sedan kom hem i fredags väntade samma räkning på mig innanför dörren. Denna gång med ränta, administrationsavgift, förseningsavgift och det ursprungliga beloppet! Efter att ha laddat hela morgonen ringde jag upp kundtjänsten för att protestera och bråka. Det visade sig efter en tjugo minuters köande att detta utskick hade gjorts innan min betalning hade registrerats och det hela inte alls var så allvarligt som jag hade trott.

Nu kan jag återgå till att reta mig på hyresgästföreningen. En påstridig herre haffade mig när jag var på väg till bussen och jag gick med på att han kunde skicka informationsblad hem till mig. Detta är INTE det samma som att jag har accepterat ett medlemskap. Lik förbannat får jag inbetalningskort och påminnelser om att jag har glömt betala min medlemsavgift...

Hela dagen har det känts som en söndag trots att det har varit måndag. Jag tror jag blir lite förvirrad av att jobba helg.

Det regnar hur mycket som helst utanför mitt fönster! Mina regnkläder befinner sig ju som bekant i Skåne dessutom, jag vill ta taxi till bussen!

Överlevde arbetsdagen. Fick jobba några extra timmar då kvällspersonalen sjukskrev sig och det var ungefär lika lätt som väntat att locka in folk som vill jobba utan förvarning en fredagskväll. Jobbade hela passet i hop med Nancy. Det fungerar bra även om det är lite svårt att använde våra riktiga namn. Arbetsplatser är nämligen inte det ultimata stället att slänga sig med nicks om vi ska framstå som vuxna.

Kände mig även lite duktig när jag efter jobbet gick in på banken och fixade lite bankfix. (även det var lite jobbigt att sitta i illaluktande jobbkläder mellan piffade bankkunder i väntan på sitt nummer) Men detta var inget emot hur duktig jag kände mig när jag strosade runt bland stadens reor utan att handla. På något sätt känns det som att jag får shoppa när jag varit på jobbet så jag måste påminna mig själv om att det handlar om pengar som ska gå till hyra, mat och liknande. Det rör sig alltså inte om en exklusiv shoppingpott. Tillslut kunde jag dock inte stå emot utan köpte en bok. Jag hade ju faktiskt jobbat extra...

Sitter och surfar på lite bussmöjligheter då jag ska upp ap-tidigt imorgon. Först hade jag kollat lite snett i kalendern och trodde att jag skulle jobba kväll, men så var icke fallet. Tur det, för Lucky såg helt förstörd ut när han trodde att THFM var i fara. Han kommer då att ha jobbat sin sista dag inför semestern vilket jag kommer att fira med att jobba hela helgen.

För några år sedan hade jag alltid svarta naglar. Jag tyckte att det på något sätt var det självklara valet och var helt enkelt inte intresserad av att alternera med några andra färger.På den tiden ägde jag ändå några andra flaskor men dessa torkade ut och fick så småningom kasseras.

Att försöka hålla målade naglar är något som är besvärligt i längden. Massageojlan gör att det lossnar lättare och att jobba inom vården kräver att naglarna är omålade på varje arbetspass (av hygienskäl). Nagellacket blev då ett sätt att markera att jag var ledig. "Ha! Nu ska jag inte dit på tre dagar, på med lacket..."

Numera är det mörkröd som är favoritfärgen på nagellack, men jag fick härom dagen syn på att jag hade en svart flaska kvar och målade på det.  Tittade lite förundrat på mina naglar. Jag kunde liksom inte förstå vad som hade varit grejen med att måla dem just svarta? Lite som när man hör ett skämt man tidigare har skrattat hysteriskt åt och helt plötsligt är det som var så magiskt roligt borta. Detta beror inte på att skämtet mister sin glans bara för att poängen är avslöjad. Ruth och jag hade en tid där vi kunde sitta och spola tillbaka (VHS på den tiden) en och samma sketch om och om igen och det blev bara roligare och roligare för varje gång, men när jag några år senare såg samma sak på youtube blev jag nästan lite besviken.

När jag nu tar fram mitt aceton, jag ska ju jobba imorgon, undrar jag lite vilka blogginlägg som kommer i framtiden när jag går in i bloggarkivet få mig att tänka: hur kommer det sig att jag publicerade det här?

När jag kom hem idag väntade det ett mail i inkorgen. Ett sommarjobb som jag sökte för typ tusen år sedan meddelade att jag inte hade blivit erbjuden tjänsten. Nähä tack...jag märkte det! Det jobbet gick väl till en fjant förståss. Men det verkar för övrigt inte vara så besvärligt att få timmar på det boendet jag var på idag. Igår när jag kom dit för första gången dröjde det bara några minuter innan det ringde en vikarie för att säga "Jag vägrar att komma tillbaka!" Att vägra är en ganska skarp formulering trots allt.

Jodå, jag hittade dit tillslut. Tyvärr klaffade inte bytena så bra så jag kom fram på minuten, och beskrivningen stämde inte riktigt överens med verkligheten. Hade jag vetat hur nära det var hade jag inte ens behövt bry mig om den sista bussen.

Ska dit imorgon igen, så nu blir det sova och sen första morgonbussen som gäller. Gnatt!

Ska jobba på ett nytt ställe ikväll. Har suttit och försökt få fram lite kartor för att få reda på hur tusan jag kommer dit. Beskrivningen "det ser du när du kommer dit" känns lite vag tycker jag. Nu har jag ju iofs ett nummer jag kan ringa om jag kommer bort, men det känns lite pinsamt att de ska behöva gå skallgång efter mig.

Nästa vecka påbörjar Lucky sin semester så då räknar jag med att bli inringd typ varje dag...

Gårdagen var en total disaster. Jag vaknade med lite seghet och huvudvärk vilket är brukligt efter en utekväll. Men just när jag trodde att detta var på väg att ge med sig vände det hela och blev så mycket värre. Det var flera år sedan jag mådde så dåligt. Jag vet att det är fånigt att skriva jag ska aldrig dricka mer, men jag kan gott skriva; jag ska aldrig blanda mer!
Så hysteriskt äckligt. Jag kräver att bli stoppad nästa gång jag får för mig några sådana dumheter!

Den här dagen har på något sätt bara försvunnit och det är dags att fixa inför kvällen. Efter att envist avfärdat det hela verkar det som att det blir klubbkväll trots allt. Kunde andas ut när jag läste att dresscoden var valfri. Inte för att jag misstycker till att klä upp/ut mig men min garderob och jag var inte på samma nivå just.

Det verkar som vi får lite fredagsmys trots allt.  Efter lite smsande kom vi fram till att handla gemensamt. Vi börjar ändå få koll på det. Köp två påsar chips and nobody get's hurt! Vi har tidigare försökt att enas om och samma sort, pft värdelöst...

Taco, vin, chips och sci-fi fredag. Det är ungefär så coola vi är.

NOOO!  Nu hävdar Lucky att jag ska behöva gå till Coop bara för att jag råkade gå loss på det som han hade inhandlat till det holy-friday-mys...

Med ösregn och kaffe sitter jag framför tvn. Efter att dosan har gått sönder vilket innebär att man måste byta kanal good old fashioned trycka på knappen way händer det ofta att jag är för lat för att byta kanal.

Tv 6 visar en hejdlös reklam för en salva eller kräm som ska ta bort hudbristningar för kvinnor som har fött barn. De försäkrar att till skillnad från alla andra produkter på marknaden ska denna vara mirakulös. Efter att ha filmat människor i labbrockar för att bevisa hur vetenskaplig denna produkt är, blir det dags att intervju lite entusiastiska kunder.

"Jag har bara ett barn, men efter att ha sett resultatet med **** är jag inte längre rädd för att skaffa två till!"

Min första tanke var: RING SOCIALEN!! Sedan lugnar jag ner mig något, då det trots allt fortfarande bara är en reklam och inte en dokumentär. Men snälla. Om magmärken är den dominerande tanken när människor planerar att skaffa barn, känns det hela gravt olämpligt. "Inte längre rädd..." Pft! om det är DET du har gått och oroat dig för sa kan jag meddela att jag är 100% övertygad om att alla som påstår att det inte är svårare att ha flera barn än att ha ett ljuger.
Jag är ledsen att behöva vara glädjedödaren men barnen kommer inte alltid vara nybadade och ligga och jollra på en filt bara för att mamma har slät hud på magen. Det är inte så det fungerar helt enkelt.

Efter en omtumlande dag mötte jag upp Sara på stationen. Mat, snack och tv. Det får räcka för idag.

Ska snart ge mig iväg till bussen. Jag har blivit tillfrågad att hoppa in på ett boende för autister. Ja, som personal alltså.
Efter gårdagens missöde med matlåda får det nog bli mackor och allergitabletter till lunch...

C U

Skulle fixa mig lite matlåda inför morgondagen, när jag inser att det som finns i skåpet är vetemjöl och snabbkaffe. Skit också... Jag har haft hela dagen på mig att gå och handla, men när jag väl öppnar skåpsluckorna är klockan för mycket plus att det regn som hängt i luften över ett dygn nu bestämde sig för att komma ner. Jag hoppas verkligen att det var alles, för jag har mina regnkläder i Skånelandet. Här har jag bara min gamla regnjacka och den saknar luva! Vilken kvasidesigner gör en regnjacka utan luva och vilket pucko köper en regnjacka utan luva...

När jag får sms från telia brukar det mest vara oförskämdheter som att jag skulle vara pank. Men denna gång visade det vara det omvända.

"Ditt kort är nu laddat..."

Eftersom jag misstänkte att telia inte ger mig pengar på eget bevåg spårade jag denna laddning till mamma, vilket hon bekräftade.

Sommarens hetta lurade ut mig till närliggande bad. Jag hade ganska många ursäkter för att inte gå dit. Jag var övertygad om att det skulle vara för mycket folk, krylla av maneter, vassa stenar och illaluktande bjäfs. Naturligtvis var detta bara allmänt larv. Visst var det andra människor där, men det är faktiskt inget problem. De vassa stenarna var utbytta mot rundade klippor. Vare sig maneter eller tång fanns att skåda, bara solvarmt saltvatten som melodiskt kluckade in mot stranden.
Jag är väldigt imponerad över hur mycket andra människor släpar med sig ner till badplatser. Hela bohag. Själv hade jag med mig stickor, det tyckte jag var avancerat. Inte för att det är en sommarsyssla, men jag finner det meditativt.

Igår drabbades jag av mycket elakartad huvudvärk. Jag hörde telefonen i andra rummet, men jag fixade inte att ta mig dit och svara. Det får vänta tills imorgon, nummerpresentatör mon amie tänker jag. En uppgivenhet utan dess like infann sig när vare sig sömn, vatten eller värktabletter gjorde sin magi. Idag sitter jag med lite efterdyningar och hoppas att det kommer att hålla sig lugnt ett tag framöver.

Nästa vecka verkar det som att jag ska ha lite bredvidgångar på några hem för funktionshindrade. Därefter är det tänkt att jag ska vara gubben-i-lådan när luckor i schemat dyker upp. Detta känns lite dubbelt. På något sätt så trodde jag att det var färdigvårdjobbat för min del nu och det var dags för andra uppgifter, men icke.
Att jobba inom vården är låg status men anses ändå som lite ädelt på något sätt. För egen del hoppas jag mest på att bli erbjuden arbetspass som inte är allt för svåra att planera resten av livet efter. Av erfarenhet så vet jag att det brukar vara ganska så av eller på som gäller. Lucky siade redan i våras att jag antagligen skulle jobba som mest när han äntligen fick semester. Det är nog inte helt otroligt att denna förutsägelse nu kommer att bli verklighet...

Som uppföljning på gårdagens målande är det idag dags hugga in på ett flyttlass.  Under denna termin har det varit ovanligt mycket flyttande måste sägas. Jag hjälper gärna till. Inte för att jag är en klippa, jag har skolios ( = min rygg är s-formad på fel håll), är gnällig och oartig. Men på något sätt verkar de flesta flyttar gå att genomföra trots att det framstår som en komplett omöjlighet.

Dags att kavla upp ärmarna!

Idag dissade Snibbe och jag larviga havsbad och paraplydrinkar och såg till att få lite skit, eller åtminstone målarfärg under naglarna. Det var målarfärg på händer,  fötter, i håret, på skyddstejpen och någonstans i förvirringen blev det även lite färg på väggarna. Bland färgångor, öl och trallpunk nådde vi den typ av insikter som meditativa penseldrag kan ge. Det är borgerligt att spela rätt, strukturtapet är en värdelös uppfinning, många problem är skapade, de små valen i livet ger stora utslag och alldeles för många människor har skrämmande dålig smak.

Snibbe är en mycket ond människa som halade upp en kamera när jag iförd europas fulaste shorts och urtvättat linne kröp runt och målade lister. På något sätt måste jag komma åt denna bild och förgöra den...

Ny månad, nytt liv! Från och med nu ska allt bli bättre!

Värdinnan för gårdagens pyssel fixade ihop denna superkreation!