controlz

Sen så kommer söndan och då vill våran präst,
att jag ska till kyrkan men då hänger jag tvätt...

Yepp, ungefär så här glamourös är jag under söndagen.

Ett annat projekt som tog upp större delar dagen var hanterandet av halloweenpumpan. Plötsligt förstod jag varför det bara är halloween en gång om året. Det var lite spännande med den bråkdel som vi gjorde middag av på fredagskvällen, men nu... Jag har tärnad pumpa i frysen för ett sekel framöver. Nästa år planerar jag att tona ner mitt ego något. Dvs inte tåga in på coop och kaxigt köpa den största pumpan bara för att. Det borde räcka med att köpa den näst största helt enkelt.

Igår tog jag upp kampen med Jack Skelllington

Köpte den största pumpan på Coop

Stökade ner på Annafinests diskbänk... (mohahahaha, men som tröst fick hon alla kärnor. Trick AND Treat kan man säga)

Ska det va så ska det va...

Små pumpasljus på ett döskallefat. Det blir inte mer halloweenigt än så!

//Controlz - the pumkin queen

Det har kommit till min kännedom att några av tjejerna på min avdelning har hittat ett badhus med öppettider som lämpar sig för att träna före jobbet.


Jag tänker mig att jag kommer vara ungefär såhär bedårande under träningspasset:

...och att resultatet kommer bli ungefär såhär:

Tog ett krafttag och halloweenpyntade heeela lägenheten!

Eller...ja, jag satte i ett värmeljus i ljushållaren jag köpte för ett tag sedan. Det räknas också!

Kära bloggläsare

Om det framstår som om att jag inte har bloggat lika intensivt sen jag påbörjade nya uppdraget, så beror det på att jag inte har bloggat lika intensivt sen jag påbörjade nya uppdraget.

För att ni inte ska känna er svikna och bortprioriterade tillgodoser jag nu ett läsarönskemål och lägger upp den här efterfrågade bilden:

Som vanligt är det inte personerna på kortet som har önskat bilden...

Säg inget till nån...men jag skolkar från yogan ikväll!!

Har spenderat dagen i mysbralla framför dvfdsarna. Dock var gårdagskvällen desto mera party.

Spelning med skjortor, brillor och hajar.

Det minst knasiga kortet på mig och Annafinest. Vi insåg att vi dök upp i likadana boleros från samma butik. Pinigt indeed, boleroinspektören kan ju komma närsomhelst!

Det är viktigt att hålla på traditioner.

Som att tvångsmässigt köpa luktljus och en pinne varje gång man besöker IKEA.

Detta ser ut att vara misstänkt likt en fot i vanligt vatten...

Men inte vilket vatten som helst. Vid Kanyakumari, Indiens södra spets, möter tre hav varandra. Arabiska havet,Indiska oceanen och Bengaliska viken. Och mitt i detta har min fot deltagit. Inte vilken fot som helst!

Google tjuvläser mina mail. Därefter ger de mig länkar som de tror att jag ska gilla. Efter att i en konversation med med min ex-roomie ha refererat till hennes katter fick jag upp hjälpsamma tips om både katthem och klösbrädor.

Detta väckte naturligtvis min nyfikenhet varpå jag i ett svarsmail fetmarkerade "knark, bajs och lepra" för att se vad hon skulle få länkar. Google erbjöd henne en resa till Thailand... Personligen är jag skeptisk till om resebolagen verkligen har godkänt denna typ av marknadsföring.

Hur kallt kan det vara på en och samma dag?

Spenderade förmiddagen ute bland containers. Då hon som egentligen skulle göra detta var sjuk kom jag dit som en kontorsklädd gubben-i-lådan. Naturligtvis kom det både snö och hagel. Jag försökte se professionell och oberörd ut. Tror tyvärr inte någon köpte det.

Nu på kvällen har det börja blåsa så mycket att fönstren i lägenheten buktar inåt...

Jag tänker inte acceptera detta frysande. Funderar på att köpa en såndär termo-overall med fötter som barn har, alternativt gå i ide. Har inte riktigt bestämt mig ännu.

Experiment: tillaga kronärtskocka

Resultat: katastrof

Åtgärd: doodels till kvällsmat

Ojoj... jobba, gnorfa och yoga. När är det tänkt jag ska hinna blogga?

Så har det varit helg igen. Eftersom jag inte har varit vid datorn kommer här efterhandsversionen:

Röda Faran såg till att göra en roadtrip till en vän jag inte träffat på länge.

Vissa blev besvikna över att jag hade med mig en kamera istället för något gottigt.

På söndagen passade jag på att göra ett däckbyte...

...med viss assistans av mina två medhjälpare.

Så var första veckan på nya uppdraget avklarad. Än så länge har det mest varit introduktionsprogram hitan och ditan samt konversationer med IT-support.

Idag upptäckte jag att det varje fredag är någon i arbetsgruppen som ansvarar för fredagsfikat. Har redan lite prestationsångest för när det ska bli min tur. Jag tänkte först att jag kunde göra donuts och ta med. Sedan insåg jag att den donutmaskin jag hade i tankarna var hämtad ur en annons i en tidning jag läste förra året och inte alls något jag har i min ägo. Tusan!

 

 

Lucky 30-årsdag börjar närma sig. Han har redan annonserat att han inte tänker acceptera en hemvirkad gnorf i födelsedagspresent. Naturligtvis är jag djupt förolämpad, men börjar så sakta se mig om efter nya utvägar.
Övriga år har det inte varit några problem, men det finns föreställningar om att presenter vid jämna år ska ha högre status.

För egen del har jag en fungerande önskelista. (Ingen ska behöva oroa sig för mig.) Jag ser det inte som ett argument att vissa saker skulle vara för dyra eller småsaker som jag lätt skulle kunna köpa själv. Det är ändå roligt att lägga till dem till listan. Om någon sedan väljer att ge mig något som har stått på listan ser jag lite som beside the point.

När jag och syrran var små uppmanade mormor oss att skriva låååånga önskelistor.

"-Så får ni något ni vill ha, men det blir ändå en överraskning på julafton!"

Detta var en order som vi lydde med förtjusning. Listorna skrevs på utvalda papper med färgglada pennor. Vi införde även färgkoder för olika typer av önskningar. Det vi helst ville ha fick en finare färg och kanske en liten stjärna i kanten. Ett liknade system gällde för leksakskatalogerna.

Mormor menade att det fanns en poäng med att önska sig saker och att längta efter dem. Då förstod jag inte alls vad hon pratade om. Jag ville ju ha leksaken nu nu nuuu!


Idag har jag en helt annan förståelse för hennes resonemang. Önskelistan är nu något mer anpassad och har fått flytta in i datorn och ut i molnet. Men den finns där och filas när andan faller på.

Efter ytterligare en dag av moduler tog jag mig bort till veckans yoga.

Sakta men säkert börjar jag inse att om jag ska förvandlas till den där superhjältinnan jag hade tänkt mig kommer det inte att räcka med ett yogapass i veckan.

Allt måste jag tydligen göra själv.. Typiskt!

Första dagen på nya uppdraget. Det började bra med att någon från grannföretaget tyckte lite synd om mig där jag stod och väntade på min kontaktperson och fixade en mugg med kaffe till mig.

När alla väl kommit på plats tog det två timmar (på riktigt) att logga in på datorn. Något vajse helt enkelt och jag fick en ny kaffemugg.

Resten av dagen har bestått av e-learningmoduler tills det var dags att packa och lätta.

Hemma väntade erbjudan om att komma på anställningsintervju. Det är alltså av eller på som gäller.

Under den här veckan verkar jag ha fått för mig att det finns ekonomi för att äta ute hursomhelst.

Så är det natuligtvis inte. Ikväll blir det därför nudlar som kompensation...

Det verkar även som om lägenheten har lyckats sunka till sig så att ett städryck vore lämpligt.

Oglamorösa fredagskväll!

Ska ta mig in till staden för att fixa lite pappersfix inför nya uppdraget.

Annafinest passade på att fylla år

Tillslut lyckades jag även ta ett kort på henne som vare sig blev oanständigt eller suddigt. (vilket absolut inte antyder något om de andra korten)

På vägen hem lät Lucky dock meddela att han tyckte att jag och Anna var "yesterdays news" och han numera hellre vill umgås med de två andra deltagarna från kvällen. Jag lät honom hållas... sålänge.

Hemkommen från biljardkväll. Lät Lucky vinna provomgången så att han inte skulle bli så ledsen när jag vann det riktiga spelet.

Inte riktigt de där femtiotusen i månaden i femtio år..

...men dock en femtiolapp. Alla förmögenheter måste ju börja någonstans.

Tillbaka från intervjun. Nu är det hela uträtt. Det här med att man inte fick ha jeans på arbetsplatsen betydde bara att man skulle ha en annan sorts byxa. Tur för mig, hade nog känt mig lite obekväm på intervju i Ankeborg...

Hur som helst verkar det som att intervjun gick bra, för bemanningsföretaget ringde nyss upp mig och meddelade att jag har uppdrag från måndag fram till den 14 Januari.

Fick dessa med posten igår:

Pappa och farmor har tydligen shoppat loss på trisslotter. Jag tänkte låta dem ligga och gro lite innan det är dags att vinna storvinsten.

Erik, som även ibland har fått gå under namnet hushållstarzan, kunde naturligtvis inte låta ett sådant ypperligt tillfälle som kanelbullens dag glida honom mellan fingrarna.

Numera har han även skaffat sig en sambo som erbjuder honom hård konkurrens.

Mitt eget bidrag denna kväll bestod av att äta så många bullar som möjligt. Om jag får säga det själv är jag ganska nöjd med min insats.

För en liten stund sedan la jag på luren med nytt hopp. Förra veckan anlände nämligen ett test till min och några andra sökandes inkorg. De som överlevde detta test ska bli inbjudna till en intervju och det verkar uppenbarligen som om jag är en av dem.

Det står klart att det är stor skillnad på olika rekryteringsprocesser.

En annan sak känns dock lite besvärande. Jag har fått höra att man undviker jeans på detta företag. Måste erkänna att jag är lite nervös inför att komma till ett ställe där alla går runt utan byxor!

Helgen är nu avklarad och det känns skönt att det blir vecka igen så jag får vila upp mig lite.

Bröllopet var som väntat jättefint. Tyvärr inser jag att jag inte tog ett enda kort eftersom jag var för uppspelt över mitt eget toastande. Förhoppningsvis kommer jag att senare i veckan kunna tigga bilder av övriga gäster.

Som om det inte vore nog med bröllop har söndagen inneburit finfrämmat från östkusten.

Nu är det dags för min bästa vän...Sängen!!

Anledningen till att ni fick nöja er med gårdagens stillbild på en tandkrämstub var att jag hade annat viktigt för mig. Eftersom jag blev så smickrad av förfrågan tackade jag nämligen ja till ett toastingmission.

Gårdagen delades därför upp i två moment:

1. Planering
2. Ojjning

Idag ska det alltså ske och nerverna börjar få eget liv. Vi har ljugit för brudparet och sagt att vi har full koll, men jag känner att jag har ungefär lika stor koll som en skalbagge på rygg.

Nu: full speed!

Men snälla...

Vad har den stackars tuben gjort för att förtjäna denna misshandel?