Att önska
Lucky 30-årsdag börjar närma sig. Han har redan annonserat att han inte tänker acceptera en hemvirkad gnorf i födelsedagspresent. Naturligtvis är jag djupt förolämpad, men börjar så sakta se mig om efter nya utvägar.
Övriga år har det inte varit några problem, men det finns föreställningar om att presenter vid jämna år ska ha högre status.
För egen del har jag en fungerande önskelista. (Ingen ska behöva oroa sig för mig.) Jag ser det inte som ett argument att vissa saker skulle vara för dyra eller småsaker som jag lätt skulle kunna köpa själv. Det är ändå roligt att lägga till dem till listan. Om någon sedan väljer att ge mig något som har stått på listan ser jag lite som beside the point.
När jag och syrran var små uppmanade mormor oss att skriva låååånga önskelistor.
"-Så får ni något ni vill ha, men det blir ändå en överraskning på julafton!"
Detta var en order som vi lydde med förtjusning. Listorna skrevs på utvalda papper med färgglada pennor. Vi införde även färgkoder för olika typer av önskningar. Det vi helst ville ha fick en finare färg och kanske en liten stjärna i kanten. Ett liknade system gällde för leksakskatalogerna.
Mormor menade att det fanns en poäng med att önska sig saker och att längta efter dem. Då förstod jag inte alls vad hon pratade om. Jag ville ju ha leksaken nu nu nuuu!
Idag har jag en helt annan förståelse för hennes resonemang. Önskelistan är nu något mer anpassad och har fått flytta in i datorn och ut i molnet. Men den finns där och filas när andan faller på.
Övriga år har det inte varit några problem, men det finns föreställningar om att presenter vid jämna år ska ha högre status.
För egen del har jag en fungerande önskelista. (Ingen ska behöva oroa sig för mig.) Jag ser det inte som ett argument att vissa saker skulle vara för dyra eller småsaker som jag lätt skulle kunna köpa själv. Det är ändå roligt att lägga till dem till listan. Om någon sedan väljer att ge mig något som har stått på listan ser jag lite som beside the point.
När jag och syrran var små uppmanade mormor oss att skriva låååånga önskelistor.
"-Så får ni något ni vill ha, men det blir ändå en överraskning på julafton!"
Detta var en order som vi lydde med förtjusning. Listorna skrevs på utvalda papper med färgglada pennor. Vi införde även färgkoder för olika typer av önskningar. Det vi helst ville ha fick en finare färg och kanske en liten stjärna i kanten. Ett liknade system gällde för leksakskatalogerna.
Mormor menade att det fanns en poäng med att önska sig saker och att längta efter dem. Då förstod jag inte alls vad hon pratade om. Jag ville ju ha leksaken nu nu nuuu!
Idag har jag en helt annan förståelse för hennes resonemang. Önskelistan är nu något mer anpassad och har fått flytta in i datorn och ut i molnet. Men den finns där och filas när andan faller på.
Kommentarer
Trackback
