controlz

Men ååååh, vad jag är trött! Trots att jag skolkade från det tänkta kvällsbloggandet och kröp i säng blev det nästan ingen sömn. När jag väl hade somnat ringde Luckys väckarklocka vid fyra så han skulle hinna med morgontåget.

Han framstod som ungefär lika intresserad av att gå upp som att få böldpest, men med gemensamma ansträngningar fick vi ut honom genom dörren och på väg mot hållplatsen.Trots att detta gav mig ett gyllene tillfälle för omsomning var vakenheten ett faktum.


Kvällen inleddes med en muta:

och avslutades med en annan:

Som om inte present och Baileys hade räckt bjöds det även på god mat!

För mig är det lite av ett mysterium att jag fortfarande har vänner eftersom jag beter mig som en bortskämd skitunge. Inte nog med att jag åt mest mat och drack mest bailey, jag pekade även på resterna och sa: "Titta, matlåda." Och som resultat av detta fick med mig en matlåda hem!

Detta fick mig osökt att tänka på en visa från barndomen:

"Jag går till mina vänner, de säger inte nej
För om jag rätt dem känner, så delar de med mig.
De bjuder mig på middag då ropar jag "Hurra!"
För jag vill gärna äta, spela och vara gla'. "